...ja det var ju det där med Ansiktsboken.
Alltså där, där alla människor sitter, i sina små bubblor,
i en stor bubbla, i sina små låtsasvärldar
eller det kanske är där den riktiga världen ses genom nuförtiden?
Alla, ja typ alla människor finns där, alla.
Det finns vissa undantag.
Jag kände att jag behövde få perspektiv på den tillvaron,
där allting kretsar kring:
vad den gjort,
vad han åt nyss,
eller hur mycket hon tränar
eller va fan den idioten tänker på just nu!
Nyfiken hit nyfiken dit.
Skriva något, lägga ut en bild.
Få kommentarer, fina kommentarer
falsk uppskattning
någon som GILLAR
eller någon som skriver ♥
Man får feedback hela tiden.
Man blir ju beroende.
Jag som en gång har rökt, vet hur j*vla svårt det är att sluta.
Men det är ingenting mot att gå ur ansiktsboken.
Man inser hur mycket som hänger på att man faktiskt är delaktig i den världen,
den där världen där ALLA andra befinner sig.
Det är mycket som går genom Ansiktsboken.
Spotify till exempel.
Jag gillar att lyssna på musik.
Helt plötsligt så kom jag inte in.
Eftersom Ansiktsboken och Platsify har något sorts konstigt samarbete, så gick det inte.
Så efter att ha avaktiverat kontot 20 gånger på en vecka.
Så beslutade jag mig för att aktivera kontot på Ansiktsboken.
och nu ska jag bara använda de funktioner, där inne i bubblan, som jag verligen behöver.
Jag har tagit bort alla mina foton och rensat bland mina "vänner".
Så, nu kliver jag in i bubblan igen,
för det är så förbannat svårt att stå utanför
och att vara stark i det alldeles själv.
Är det här den nya tiden?
Är det de här jag ska föra vidare till mina barn?
Så som farmor lärde mig att ysta ost,
Så ska jag lära mina barn att få uppskattning på ansiktsboken.
Sa jag att jag är mörkrädd?
om inte så blir man lätt det,
mitt på blanka dagen om man tittar in i framtiden.