Jobbar kväll inför helg. Ska lämna Gideon vid 11. Hela morgonen pratar han om att vara hemma, inte gå till dagis. "Jag vill vara här mamma". Osv. Hela morgonen. Tiden går och morgonen tar slut. Vi klär oss för att gå mot dagis. Gideon åker vagn. Går sista biten. Kommer till grinden. Där tvärvänder han och går tillbaka. Varpå jag får jaga ifatt honom och lyfta in honom på gården.Han gråter och säger "jag vill inte". Mammahjärtat går sönder. Kommer till dörren och där spjärnar han emot med båda händerna i dörrkarmen. Och gråter. Mammahjärtat går i tusen bitar. Mutar med att följa med in och leka en stund. Klär motvilligt av honom. Och mig. Bär in honom. Han vill sitta i knä och jag lirkar och lirkar. 5 små tjejer stirrar på mig och undrar om "jag ska sitta där hela dagen" varpå jag svarar ; "Nej såklart inte, jag ska snart åka och jobba" men mitt hjärta skriker att "Jo jag ska sitta här hela dagen och jag lämnar inte Gideon förrän han är glad! " Till slut börjar han leka på golvet och jag ser min chans att smita. Hjärtat skriker igen "ta honom med dig och spring!" Kommer till hallen. Där bryter Gideon ihop för helt plötsligt var mamma borta från stolen. Mammahjärtat krossas. I frökens famn tvingar vi fram en vink varpå Gideon bryter ihop igen. Jag går ut och mot vinkrutan. Där innanför står min ledsna två-åring och gråter efter mig. Mitt hjärta gråter när jag vänder mig om för att sakta gå hem. Utan Gideon och utan hjärta.