i den stora sorgens famn

I den stora sorgens famn.

Finns små ögonblick av skratt.

Så som stjärnor tittar fram.

Ut ur evighetens natt.

Och i solens första strålar,

Flyger svalorna mot skyn.

För att binda sköra trådar

Tvinna trådar 

till en tross

mellan oss

så vi når varandra.

<3 <3 <3 <3

 

För prick ett år sen, blev vi inlagda på KK i Eksjö.

Den dagen var inte lika ljus som denna dagen.

När jag slog upp ögonen idag, möttes jag av en blårosa himmel och

en mark täckt av ett tunnt tunnt täcke gnistrande snö.

Det händer något inom mig, när jag tänker på kontrasterna. 

 

För ett år sen, låg du där inne. Vi visste att du var död.

En hel sömnlös natt och tusentals tårar som aldrig ville sluta rinna.

Med en trygg famn att somna i, sov nog mamman en liten stund iallafall.

När vi vaknade var min kropp fortfarande gravid, utan mening eller mål. 

Lilla älskade lilla vän. 

Mitt på ljusa dagen kom du ut, den mörkaste dagen

och din lilla söta fot fick plats på min fingerspets.

I den stora sorgen famn.

 

Idag ligger din syster eller bror där inne, full av liv.

Sprakar och knölar runt, som vilken liten 27 veckors bebis i magen som helst. 

13 veckor kvar, just idag. Just idag. 13. veckor kvar till bebis tittar ut<3

 

Närmare varandra än någonsin, väntar vi på ditt syskon.

Du gjorde ont, men du gjorde gott på samma gång.

Den där lilla taggen i hjärtat kommer alltid att finns där.

Men den berättar för mig att jag ska vara ödmjuk.

Den berättar att man inte ska döma någon, alla har sitt att bära på.

Alla.

 

Idag tänder vi ett ljus för vår lilla lilla ängel. 

Och ett ljus för att livet går vidare.

Ett helt år. Hur kan det gå så fort?

Samuel-Magen en dag i November 2014 

 

21 november 2014, KK Eksjö.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

21 Nov 2015