Smärtan kommer smygande. Ont ont ont. Spänner och lever. Gallsten? Igen?
Står och lagar middag. Vet faktiskt inte när jag gjorde det sist?
För tre veckor sedan hade det inte hänt.
Hämtmat Pizza Mackor Ingenting är vad man har ätit.
Men känner att jag sakta sakta kommer tillbaka.
Sakta börjar inspirationen komma, jag vill! Jag känner! Jag är sugen, på mat, på att organisera, skriva matlistor, ja you name it :-)
Aj, smärtan påminner. Ont ont. Men det kan väl inte vara gallsten? Doktorn sa ju... men nä smärtan sitter inte på rätt ställe, den sitter längre ner.
Går till medicinskåpet plockar fram en Ipren. Knaprar i mig den.
Här någonstans börjar det gå upp för mig.
Ställer mig vid bönpastan, rör runt. Och så känner jag igen den! Jag känner igen just den här Smärtan.
Och jag blir så lycklig, mitt i smärtan.
Ja, för vet ni vad? Jag och kroppen har inte riktigt kommit överens den senaste tiden. Vi har varit ganska så osams och bråkat en del. Ungefär som syskon, ja Så mycket har vi bråkat. Jag har i ärlighetens namn inte varit särskilt snäll jag heller. Jag har väl tyckt att den kan snabba på. Läka ut. Skynda skynda. Bli bra nångång. Men hallå? Min kropp har på bara 4 månader gått igenom fler saker än vad andra kroppar någonsin kommer uppleva. Det är bara 2 månader sen kroppen opererades. Än mindre tid sen den genomgick en förlossning med alla hormoner det innebär. Och jag tycker den kan skynda sig? Schysst alltså. Tålamod kanske? Ge kroppen tid och kärlek kanske? Inte banna den inte slå på den inte förbanna den. Förlåta den! Den utför ju mirakel! Hela tiden. Varje dag! Den funkar ju mer än vad den INTE funkar, eller hur? Jag ger kroppen tid så ger kroppen mig svar.
Lyckan sprider sig. Det värker. Men jag blir bara så genuint
LYCKLIG♡
Nu förstår jag varför jag kände mig så förbannat snygg idag!
Lite extra kär i maken. Lite gladare. Lite mer attraktiv. Lite piggare.
Ovulationsmärta, googla det ni!
För mig betyder det att min kropp har börjat förlåta mig. Och jag kanske snart kan förlåta den också. Ge och ta, ge och ta, det är väl det relationer går ut på? Och en nedrans massa KÄRLEK och kanske ett och annat ägg?
Häller upp pastan, plockar ut falukorven ur ugnen och ler.
Middagen är serverad! Mamman är lycklig! Och hungrig!
♡