Något händer inom mig.
Jag tänker på dig. Tänker på din lilla fot. Din lilla kropp. Din lilla lilla mun.
Jag bär dig inom mig. Bär dig. Du lever inom mig.
Ibland pockar din lilla lilla själ min uppmärksamhet.
Du knackar på mitt hjärta. Varje dag.
Men mamma lovar; Hon glömmer dig inte.
INTE NÅGONSIN.
Vet du hur jobbigt det är att se en gravid kvinna just nu?
Det påminner mig om att du låg där inne.
För en månad sen lämnade du min kropp. Men aldrig min själ.
Du får alltid bo hos mig, min lilla lilla Samuel.
Varje dag nu innan Jul spelas låtar om nyfödda barn.
Kärleksfulla sånger. Sånger om Gud och självklart om Jesus.
Sångerna lockar fram tårar. Tårar över dig.
Som om du var mitt enda barn!
Ja du är ju ETT av mina barn.
Hur skulle jag någonsin kunna förneka dig? Min lilla älskling.
När jag ser ultraljudsbilder så sticker det i hjärtat! Jag blir lycklig för den mamman och pappan och för deras mirakel. Men det påminner om den stund i mitt liv som man bara vill sudda ut. Mardrömmen. Ingen mamma eller pappa ska behöva se sitt döda barn. Varken utanför magen eller innanför på en skärm, en svartvit skärm.
Så stilla så stilla låg du där. Och det såg precis ut som att du bad, att dina händer var knäppta precis framför ditt huvud. Ditt namn betyder just det; "Den av Gud bönhörde eller den som hör bön"
Var hos fina vänner idag. Hon läste ett kärleksbrev från Gud, för mig och det rörde mig det rörde runt i min själ och jag tänkte på dig just vid en särskild mening;
"Du är inget misstag, därför att alla dina dagar var redan skrivna i min bok"
♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡