Ofas

Äntligen har våren kommit. Det var ju nu som jag skulle rensa bodar, skåp, lådor.

Bestämde mig igår för att köra igång. Tänkte såklart att vi skulle fortsätta idag.

Vaknar av att det smattrar på rutan, det kära vårregnet är oxå här!

Och jag som ofta "gillar läget" kände väl att jag gääärna är inne och städar idag.

(OBS! första gången på väldans länge som jag har tid och verkligen KÄNNER för att städa!)

När man äntligen brinner för att få städa undan dammtussar och plocka undan överallt!

Man ser nästan framför sig hur iordning allting är!

Ja, kan ni oxå känna den där energin ibland?

Känn nu oxå efter hur det känns när ens lilla 8 månaders, som alltid ja,

(läs ALLTID är så himla snäll, så där så jag som mamma känner mig bortskämd ni vet?

Han kan sitta på golvet och sysselsätta sig i timtals och bli nöjd över ett litet smörgåsrån.)

han är så snäll varje dag.

Men hur känns det då när han ABSOLUT inte är nöjd,

inte en enda sekund, inte på golvet, inte i sängen inte i famnen!

När mamma änteligen fick ork över till att städa!

Ja, då gick orken över. Den försvann liksom. Puts borta.

Känner ni känslan? Den liksom nästan känns i bröstet.

Ångest, panik, irritation, frustration ja, allt på samma gång.

 

Varför ska du vara gnällig just idag? Varför måste jag bära på dig just idag?

Vi är i ofas jag och Gideon. I ofas och väldigt dammiga.

Ofas.

***

 

 

 

18 apr 2013

Comments powered by Disqus