Påsklov hurra! En mamma som sprungit rätt in i väggen.
Lagt ledigt i schema. Vilket betyder att barnen ska vara hemma varje dag! Hurra!
Mysig härlig förväntansfull barnaskara.
Och en utsketen morsa. Trött.
Morsan som inte får en stund att vila. Ingen ro ingen rast.
Åka bort över Påsk. Trött.
Påska med söta kärringar runt Äng 1 timme innan avfärd. Stress. Trött. Ont.
Smärtor i bilen. 2,5 timmars bilresa.
Gideon febertopp mitt i natten. Mamman ensam. Trött. Tröttare.
Sova dåligt. Sova borta.
Fira Påsk. Fira Make. Hela tjocka släkten.
15 personer på samma plats.
Åka hem. 2,5 timmars bilresa hem. Huvudvärk. Sprängande huvudvärk. Kräkas. Trött.
Ha en skön och lugn dag hemma i trädgården.
Skolstart idag.
Inom mig jublar jag för jag vet att barnen ska passas
av någon annan än mig. Samtidigt skaver det i hela kroppen av bara tanken.
Ingen har dött av några timmar på dagis tänker jag och åker upp till skolan.
Lämningen går fint.
Åker hem. Slappnar av. Tröttheten smyger sig på. Nu får den komma fram. Och nu får jag vila. En hel dag. Ensam.
Sitter med min kopp kaffe 5 min efter lämning. Har precis satt ner rumpan och andats ut.
När telefonen ringer;
-Hej, din son har spytt. 3 gånger.
Jag lägger på och känner hur orken och kroppen bara skriker.
Tårarna rinner och jag ger upp. Paniken kryper sig tätt inpå.
Läkarbesöket och kuratorssamtalet inom räckhåll.
Ska man vara frisk tills dess? Eller bita ihop? Bryta ihop?
Samla sig? Samla ihop bitarna?
Här får man liksom skjuta sig själv framför sig själv hela tiden.
Tänk om jag ändå hade ett brutet ben.