Nu kommer den. Rädslan. Ska du ta någon mer? Springer in till febrig prins. Snor. Blod på kudden. Tankarna flyger. Han andas. Han lever. Han lever. Tittar på min fina tjej. Känner på henne. Känner hennes värme. Hon andas. Hon lever. Lever. Går ner mitt i natten. Trappan knakar i vårt 100 år gamla hus. Går in till min stora prinsessa. Tittar.Hur blev hon så stor? Snart 10 år. Tio år. Sedan jag bar henne inuti min kropp. Min fina tjej. Hon snarkar högt. Skrattar åt mig själv. Åt att jag blir rädd att du ska ta dem oxå. Hur skulle jag någonsin kunna stoppa det? Jag kan inte hålla liv i mina händer. Jag lånar dem. Lånar. Lånar. Låt dem aldrig lämna mig!
Du får inte lämna mig! Vaknar kallsvettig. Svetten har blött ner kudden. Upp. Vakna. Torka av mig. Han lämnade mig. I drömmen. Inte med döden. Utan för någon annan. Är det min värsta mardröm? Att du skulle välja nån annan? I vaket tillstånd är min värsta mardröm inte otrohet. Tro mig. Inte otrohet. Utan döden. Du lämnar mig inte!