...på att ta hand om sjuka barn.
Solens strålar lyser in genom min oputsade fönster
och min energi går åt till att torka rumpor och små munnar.
Ma känner sig så galet instängd. Bara tanken att ingen vill träffa oss gör att jag får krupp. (iaf efter 5 dagar!)
Ja, för i fem dagar har de håll igång. Två av tre åtminstone.
Lilleman är inte kartig precis och inte heller min yngsta tjej.
Denna veckan har jag frångått några principer.
Dag ett: Att ALDRIG ge saft i nappflaska! ej heller socker till min bebis innan 1 år!
Dag två: Att ALDRIG ge mina barn SAFT till frukost! ej heller smörgåsrån!
Dag fem: Att ALDRIG ge söt blåbärsoppa i nappflaska!
(Aldrig bli så arg på din man i ren frustration, så du NÄSTAN häller blåbärssoppa på honom...!) (Förlåt mig Ronny, men du vet att jag älskar dig, det är ju därför jag blir så galen♥)
Nu ska jag iväg och få bort lite av min frustration med världens bästaste Kicki. (Tack för att jag får komma till dig och dricka lite rödvin och bara tjöta, utan man och barn:-)
Vi tränar inför Tjejmilen förstår du...:-) och då måste man ju kunna SPRINGA en mil :-!
Man blir piggare av löpning har jag hört. Kan det stämma? Snart får vi se.
***