Jaha, så jublar vi över denna lilla människa! Vi applåderar och hejar på!
HAN TAR SIG FRAMÅT!
Vem framkallade detta? Katten.
TA-TT, TI-TA! säger ungen i ren och skär lycka.
Ansiktet spricker upp i ett strålande leende och det liksom spritter i den lilla kroppen,
och så börjar han att dra sig fram, mot den stora levande lurviga gosekatten.
(så som vi har lockat, för att han ska ta sig fram, men det är bara katten som DUGER!)
När han kommer fram till sitt mål, katten, så börjar han klappa och lägger ansiktet i hans päls.
Katten ser inte lika ivrig ut. Om än dock ganska lugn över att bebisen inte längre sitter still och inte heller längre kommer lämna honom, katten, ifred.
Ok, nu har vi kommit så långt och vi jublar än och applåderar när han drar sig fram på golvet.
En, EN, dag senare förstod jag att jag inte kommer att fortsätta applådera och jubla över bebisens framfart!
I allfall inte i köket...Står och lagar mat, när jag inser att bebisen har hittat lådan/skåpet med plastglas, burkar och annat smått och gott...
Ja, ni ser ju framför er nu, hela golvet är fyllt, med ja, inte bara bebisens VANLIGA ROLIGA leksaker, utan insidan av mammas skåp och lådor!
Slut på ron och friden. Men det var väl verkligen på tiden?
nio och en halv månader gammal. När kommer nästa steg?
Mitt nästa steg är jubeljoggen iallfall. Och jag hoppas att min muskel håller. Har vilat en hel vecka från ren löpning. Har ju promenerat såklart, men utan jogging. (drömde att jag sprang, inatt...;-))
Har antagligen en muskelbristning, eller kanske en inflammation i vaden.
Ja, hur kul är det? Så fort jag kommer igång med nåt. Så ska jag genast lära mig mer om TÅLAMOD.
Får laserbehandling hos bästa Linda och det har faktiskt gått FRÅN smärtsamt vid vila TILL lite ömmande när jag trycker på muskeln. Mmm, bra skit det där med laser alltså!
(www.halsanshus-nassjo.se och Linda Fanemo ♥)
önska mig lycka till nu, eller ja, jag och min envishet springer nog jubeljoggen, men vi säger lycka till VADMUSKEL!
***