En helt vanlig dag lider mot sitt slut.
Går på jobbets hårda golv sedan 13 timmar tillbaka.
Slits mellan mitt egna och andras.
Jobba med hjärtat samtidigt som systemet kväver mig.
Någonstans vet jag att jag är på väg bort, men något håller mig kvar.
Är det tryggheten? Jag känner de fyra väggarna.
Jag känner människorna omkring mig.
Måste allt vara tryggt då?
Ja, Pernilla, just nu behöver du det.
Trygghet.
Samtidigt bygger jag en verksamhet inuti mitt sinne.
Vet precis hur den ska formas.
Behöver tiden. Att sitta ned. Tänka till. Skriva ner. Specifikt.
Sen så.
Jo men när man får till sig nya idéer varje dag och jag kan inte mota idéerna längre. De ploppar liksom bara upp. Hela tiden.
Som jag sa till dig Kicki;
"Kan man bli full?"
Av vad?
"INSPIRATION"
Blanda, forma, baka sen blir det andra bullar!