Ja, ni.
Hoppet om en framtida sommar ser just nu väldigt mörk ut.
Det var inte långt borta till tårar idag när vi vaknade till
stora dalande vita flingor utanför sovrumsfönstret.
Jag själv som redan är på gränsen till depression?
Ja det blir ju liksom inte bättre, än att gå in i väggen.
Depression undrar ni. Ja, alltså deppig, det kan ju alla vara.
Jag har lagt mycket energi utanför mitt egna hem den senaste tiden.
Så kommer man hem och inser att allt det där jag skulle ha energi till,
absolut inte har infunnit sig än.
Så ingen eldsjäl, utan blod svett och tårar alltså.
Sen blir man ju inte gladare av en vinter som biter sig fast och en elräkning därefter.
6 månader har vi frusit nu.
Vill ha sol och värme.
Inte för inte man kollar hus i Frankrike.
.