Frustration

Han blundar och munnen rör sig.

Ut kommer en massa dravvel.

Jag förstår ingenting, ingenting.

Den enda meningen som fastnar är:

"Det är som med vädret, vi kan ju inte gå och tänka att vädret nog blir fint imorgon.

Och sen bli besvikna när det regnar."

Men jag behöver hjälp att hitta strategier för att gå vidare.

Men enligt den blundande mannen framför mig, så har hans privata vårdcentral inte råd att ge mig den hjälpen.

Och så är det dags att ta tag i livet, det är ju bara du som kan göra någonting åt din situation.

Yea right, som om jag inte visste det redan...? Man kan ju liksom inte fly från sig själv, det har man aldrig kunnat.

Vad är din plan? Just nu väntar jag på högskolorna jag sökt.Men vet inte om jag vågar gå på en utbildning på 100% och full fart när jag liksom har simmat lite vilse i mig själv.

Men vill du läsa?

Ja. Det har jag velat i 5 år nu.

Då klarar du väl det.

Jo men visst. Bara kör, rätt in i kaklet igen. 

Nackspärr.

Varför får jag inte rätsida på det här förbannade skeppet?

Cellprovet visade förändringar igen. Efter 6 månader.

Det maler. Hela tiden. Förbannade cellförändringar.

2 gånger. Så många gånger har jag samtalat med kurator, sen 22 mars.

1 gång har jag träffat sjukgymnasten sen 22 mars.

Bokade ny tid i veckan. För behandling och rehabträning.

När fick jag tid? 2 september! HAHAHA. Det  är ju inte riktigt klokt faktiskt.

Om jag har nackspärr nu, vad har jag inta då om en månad.

Nä, men alltså, allt hänger ju faktiskt på mig. Eller?

Jag hade hellre brutit benet. Fortfarande.

Frustrerad är bara förnamnet.

 

3 Aug 2015