Har tänkt i tre års tid att börja i en kör.
Ända sen jag tog sånglektioner inför ett bröllop
Denna kantor är ju alldeles underbar!
Tar sig tid. Lyssnar. Spelar. Ger kritik.
Sedan dess har det vuxit fram en större längtan att få börja i kör igen.
Det har inte känts lockande att börja i kyrkan kör här,
eftersom inte alla är i min ålder(läs INGEN)
pratade med kantorn igen och hon lovade att det var minst 3 andra, i min ålder, i hennes kör.
Igår gick jag dit. I hopp om att får möta lite yngre körmedlemmar.
Kommer upp för den långa stentrappan och möter Kantorn.
Hon var glad att se mig och önskade mig varmt välkommen!
Tittade mig omkring, måtte ingen se att jag är helt bortkommen.
Var jag än vände huvudet såg jag människor som var betydligt äldre än jag.
(Alltså jag så bomullsfrillor all over the place.)
och jag tänkte i mitt stilla sinne att; det här blir bra, det här blir bra.
plockar till mig massor av notblad. Oj, oj så många papper.
Går in och sätter mig. Alla tittar på APAN. (läs mig)
Får applåder när kantorn presenterar mig.
Herregud, här sker inte många rekryteringar, tänkte jag, och fortsatte le.
Sen blev det tyst. Jaha, nu skulle jag presentera mig.
Presenterar mig som den jag är. Ja, det gickk ju förvånansvärt bra.
Nu vet de iallafall mitt namn.
Sen börjar alla sjunga. och jag sitter ju såklart hos sopranerna.
och just då i det ögonblicket, kändes det som att jag inte alls var en sopran.
Vilka starka röster alla har!
Jag mumlade väl lite, i hopp om att inge skulle höra mig.
Efter varje sång vände sig min soprankompis och ville förvissa sig om att jag satt kvar.
Att de inte hade skrämt bort mig.
Nä då, jag satt kvar. Lyssnade och försökte hänga med.
Jag försvann någonstans i noterna till damdamdabadamdamdam, ingångsmarch....
Kantorn log (åt?)till mig när hon såg hur ansträngd jag var.
När det var en halvtimme kvar av övningen, sneglade jag bortåt.
I ögonvrån ser jag en av körmedlemmarna med sina notor uppställda i ett notställ huvudet och näsan framkört ganska nära och med ett FÖRSTORINGSGLAS i handen.
HAHAHA. Alltså fatta att man sänkte medelåldern där inne.
Fick applåder när jag hade suttit av hela körövningen! Ja, herregud var var jag någonstans?
Blev påmind,
när jag skulle gå ut till bilen och hjälper en av mina körmedlemmar,
med käpp,
att korsa isgatan, (så att vi inte bryter lårbenet menar jag)
Jag sänkte medelåldern. Ja.
Men. Va vackert det är med körsång,
oavsett fossiler eller nyfödda,
så är det riktigt fint med många röster som sjunger som EN.
(ja, jag kommer att gå dit igen. Och ja, jag kommer att ge "min" kyrkokör en chans oxå;))