Helt otroligt hur fort saker och ting går.
Jag satt ju nyss på chefens kontor och fick möjligheten.
Tackade ja. Utan att veta vad jag tackade ja till...
Jag visste att det innebar jobb och utveckling. Nåt nytt.
Och helt plötsligt satt vi där.
Ett helt gäng med nya och gamla ansikten. Alla från sina håll.
Alla olika, alla så lika.
Prata projekt.
Bryta ner uppdraget i små små partiklar, vända och vrida, stöta och blöta.
Rannsaka sin egna själ.
Vem är jag? Vad gör jag här? Vad bidrar jag med?
Intressant. Mycket.
Presentera oss själva genom bilder.
Hur ritar man omtänksamhet?
Hur vill jag att mina nya kollegor ska se mig?
Vem är jag?
Åh, hjärnan är som gröt efter en dag som denna.
Men vad gör det?
Jag utvecklas!
Vilken utmaning!
Så himla roligt!
Idag känner jag mig nöjd.
Jag går framåt.
(Precis som Gideon♥,
ja faktiskt så många steg att vi glömmer att räkna nu...♥)
***
Pst...
Ja, jag har bytt jobb.
Eller jag har blivit utlånad,
handplockad för en projektanställning i kommunen.
Så 3 månader framåt är jag med i ett pilotprojekt,
som sedan ska utvärderas och förhoppningen är ju att jag får vara kvar i projektet
som ska bli en permanent lösning.
***