Tänkte jag skulle stå ut.
Men inser att jag har mina begränsningar.
De är fyllda för längesen.
Redan sist jag stod där så visste jag att, det här är fel.
Men, något gjorde att jag hamnade där igen.
Redan andra dagen kände jag hur jag sjönk.
Ner på den nivån. Där det inte finns någon energi till övers.
Varken att vara trevlig eller till någon nytta.
Bara fulla spiraler av negativitet.
Nu står jag där.
I hörnet och kommer inte dän.
Varje dag när jag kommer hem, sliter jag av mig fångdräkten.
Jag tjurar, jag är tvär, jag är deppig.
Jag är inte jag.
Jag blev någon annan.
Över en natt.
Nu tar vi och planerar ut en flyktväg tycker jag.
Såhär kan jag inte leva.
Inte för alla pengar i världen.
Lever hellre utan pengar, än mår såhär.
Jag är viktigare än pengar.
Vi är viktigare.
♥