tystnaden spred sig märkligen hörbart

Klockan ringer 05.45. Det är söndag.

Vi ska ut på äventyr.

Vinterfiske med hela familjen.

Allt gick väl, vi kom iväg, om än dock 45 minuter senare än beräknat.

Med tre kottar och en stor igelkott (som han tycks vara på morgonen min man...)

Kom vi så iväg, med full mundering, ut på den istäckta sjön.

En timme tog det väl innan första fajtan med 5 åringen var ett faktum.

Hon skulle helt sonika gå hem och började trava, mot vassen.

Vad gör mamman då? Blir livrädd och självklart väldigt arg på grund av det. 

(fast att isen var en sisådär 25 cm tjock....)

Skämspallen fanns visst här ute på sjön oxå...

En 7,5 åring som tycktes förfrysa fötterna, för hon stod still alldeles för mycket

10 grillade korvar och en sovande prinskorv senare,

så sammanfattar jag ändå morgonen med 3 gäddor rikare och ett fint minne från en kalla vintermorgon på sjön.

Snabbt därifrån, för idag börjar äntligen simskolan!

Jag försökte ändå att övertala honom att lämna två av kottarna hemma medan storfisken simmade.

Men han tog med sig alla tre.

(Har jag sagt att jag har tur som har en så underbar man!?)

Vad gör då en mamma, när tystnaden sprider sig i huset?

Börjar med ett djupt andetag.

Tar popcornen i köket som blev kvar sen sist och går och sätter sig.

Jag vet att jag har 1,5 timmar alldeles ensam.

Och man blir ju nästan förlamad.

Helt plötsligt har man bara sig själv att tänka på för en stund.

Man kanske skulle gå och skita, när man för en gång skull få gå på toaletten själv...?

Eller kanske dra på en film som bara jag vill se?

Eller kanske bara vara för en stund?

Sitta ner och filosofera.

Äta popcorn.

Så nu, var popcornen slut.

Snart snart kommer Carro, då ska vi till stallet.

Vilken härlig dag för lite mammatid!

Vad gör ni när ni blir utan barn (och man) för en stund?

 

27 jan 2013

Comments powered by Disqus