Har ätit korrekt sedan nyårsdagen 1/1 2013.
Korrekt för mig anser jag är, sockerfri kost, kolhydratsnål/kolhydratfri kost.
Ja, så har jag kämpat. Inga kolhydrater, inget bröd till frukost eller kvällsmat. Inget bröd alls.
Ganska strikt LCHF kan man ju säga. Eller helt enkelt NCHF.
Fusket kan man räkna på ena handen.
Ja, alltså lite drygt 3 månader.
Har sedan 5 veckor tillbaka tränat/promenerat/intervallat minst 3 gånger i veckan.
Jag äter på liten tallrik. Tar bara en portion. Äter inga sena kvällsmål.
Tränar ibland innan frukost.
Nåt måste ju hända?
Inte ett enda gram.
***
Idag fick jag på mig ett par byxor, som jag inte använt sen innan Gideon kom in i magen.
(Ja, det är ju inga supersmå byxor, men mindre än mammabrallorna....)
Även om de var lite trånga, så gick det faktiskt. SÅ ni förstår ju om jag kände mig ganska nöjd, när jag gick till kyrkan i dem.
Fikade i dem. Pysslade med Tuwa i dem.
Pratade med en liten kille i Tuwas barngrupp, i byxorna, precis innan vi skulle gå hem.
Han: Ska du få en bebis till?
Jag: Nej.
Han: Men varför är din mage så tjock?
Jag: (försöker finna mig snabbt) Ja, Gideon har ju legat här inne.
och sen vill han nästan ta på min mage.
1-0 till pojken i Tuwas barngrupp.
Och byxorna kändes inte lika roliga att ha på sig sen.
Och man har nästan lust att hålla ett försvarstal gentemot min kropp till den här lilla söta pojken.
Som jag kämpar, som jag kämpar!
Och man undrar om det är förgäves?
Skulle jag kunna svulla som förut? För det spelar visst ingen roll om jag låter bli socker
och tränar som en galning? Ja, vad gör man för fel?
***
Tips och råd tas tacksamt emot!
Är det helt enkelt TÅLAMOD som saknas?
Eller ska jag träna ännu mer!?